Det är så konstigt att man kan gå lite, sen sätta sig på ett plan ett tag för att sen gå lite till, sätta sig ner på ett annat plan och sen är man på andra sidan atlanten! Det är nästan läskigt när det går så fort. För att egentligen förstå hur långt bort det är så skulle man behöva lägre restid... Eller så lever man i tron att man är nära hem. Det funkar det med! =D
Jag åkte först till Paris. På planet ett snäpp bort, men i samma rad satt en brud som pratade med nån som verkar vara en sorts kärlek. Konversationen löd i stil med, "vi får väl se vad som händer när jag är borta en vecka, om du saknar mig eller inte". Hittills relativt oskyldigt. Sen börjar bruden grina och snackar om att det kanske vore lika bra om planet störtade. NEJ! Det vore det inte. Jag vill inte störta (nu ringde mobilen om en lägenhet... men de va ett par... jag vet inte jag, men men vi får väl se hur lägenheten är =) jag ska kolla på den kl 16), jag vill åka till Kanada och ha roligt!
Från Paris var vi försenade 1 h, jag åt en lunch för jag tänkte att man vet aldrig när man får mat och vad man får för mat på planet. Den va okej, men inte mer... På planet däremot fick tjejen bredvid väcka mig när maten kom, jag hade såklart somnat och märkte ingenting :P Då såg jag att man fick en flaska vin till maten, utan att ens ha beställt det. HAhaha, shit. Fransmän emellan tänkte jag... Jag sov hela tiden förutom när det va mat och med undantag för en liten film, Pretty woman. Yeah! Bästa filmen faktiskt. Man blir alltid på bra humör av den!
Vi landade, jag gick igenom tullen och efter lite väntan fick jag ett temporärt visa. Han immogrations mannen var jättesnäll =) Tur det =D
Jag tog en taxi till Hotellet, gick det att köra ända fram? Svar nej! Jag fick glatt släpa upp de jävla väskorna för en trappa, ok om man har en väska, men jag hade tre! Och vem vet vem som lurar i buskarna och försöker sno resväskor när man bär en annan. Men det gick bra. Ett tag va jag riktigt less, men typ i samma ögonblick så hittade jag dörren till Hotellet och då kändes det hela mycket komiskt!
Jag dumpade grejerna på rummet. Gick ner i receptionen och frågade efter en affär. Jag fick en beskrivning och gick dit. Där packade de matkassarna åt en. Jag fick med mig näsdukar som jag inte hade köpt. Först tänkte jag att det var en give-away, men sen när jag såg sträckkoden när jag åt en macka på subway så tänkte jag att nej... jag måste lämna tillbaka den. Sagt och gjort. Fast jag tänkte att det kanske inte skulle vara så dumt att ha lite servetter med sig ibland...
När jag kom hem duschade jag och la mig och läste. Problemet var bara att jag glömde köpa duschtvål (jag bor på riktiga hotell där det finns tvål i vanliga fall så inte tänkte väl jag på det heller!) så jag fick sno lite handtvål från toan. Sen luktade hela jag jordgubb.
1 comment:
Jag är Carolyn V. Metnick, från Ohio USA, jag vill använda denna stora medium för att tillkännage denna långivare Elvin Morrison som är verkligen en Gud sände till min familj. några månader tillbaka jag var på jakt efter ett lån från internet där jag lurad av $ 3250,00, trodde jag aldrig att jag någonsin kommer att ansöka om ett lån på internet igen innan jag träffade en posit om detta långivare som gjorts av en Maury som också fick en lån från dem, då jag tog ett försök igen, efter lån bearbetning jag var att be att ge mina bankuppgifter som jag gjorde och till min stora förvåning jag beviljades ett lån på $ 45,000.00 först trodde jag det var ett skämt tills jag kom till bank för att bekräfta och det var sant, jag var överväldigad med glädje. så jag vill att ni alla som önskar ett lån och är i stånd att betala tillbaka pengarna vid rätt tid att kontakta: larsson_investment@outlook.com eller ringa dem på ett 530-924-053 och vara en delaktig i mitt vittnesbörd ... .
Post a Comment