Det första var lite klurigt att hitta till, det tog en stund innan jag kom fram, men jag hade gått om tid så jag kom fem över 4 och vi sa vid 4 tiden, så det ger jag mig godkänt för.
Huset såg ut som om det skulle falla ihop om man blåste på det, men jag tänkte att nej, jag ska inte döma ut det förrän jag har sett det. Jag gick in, möttes av en unken lukt och kände instinktivt att jag aldrig kommer sätta min fot här igen. Näh!
Jag gick runt och kollade lite, man vill ju inte verka otrevlig och sen så sa jag att jag ska kolla på lite andra lägenheter och att jag hör av mig. Jag ska INTE bo där!
Sen åkte jag hem för jag hade glömt numret till den andra lägenheten som jag skulle kolla på för han jag ringde först var inte hemma. Sen åkte jag dit. Återigen gav jag mig gott om tid för att inte komma för sent. Som om det hade spelat nån roll! Ingen verkade veta att jag skulle komma, ingen svarade hemma så jag fick ringa till han som va på jobbet som hade lagt ut annonsen. Han sa att jag skulle gå in bakvägen, ok tänkte jag. Jag fick gå upp för en brandtrappa som såg ut ungefär som den i pretty woman, men betydligt mer fallfärdig. Där var några killar hemma som visade mig runt lite, eller ja vi gick in i två rum var av ena killen sa innan han tände lampan att "it's not gonna be pretty" no shit sherlock, jävlar i havet säger jag. Damm. Sånt där arbetsdamm överallt. En ful säng i mitten. Inga tapeter. Och jag saknar ord för att förklara det.
Nu fick jag ett nytt samtal om en lägenhet och jag ska kolla på en annan ikväll. Den som hon ringde om idag var egentligen bara att dela för två, men jag känner att jag måste kolla och få lite kött på benen så jag vet vad jag vill ha. Tänk om hon är jättetrevlig och det är värsta fina stället, då kan det ju funka att bo bara två. Vi får se. Jag har hört av mig till två andra som jag gärna skulle vilja se på. Jag kan ju alltid hoppas på att de svarar. De var nyare lägenheter för lite mer, men inte så mycket mer att det skulle vara värt att bo i ett av ovan nämnda råtthål. Jag känner att jag måste bo nånstans så att jag inte blir värsta psykfallet under detta året.
Nu när jag hittade lite fräschare ställen så känns det bättre igen, ett tag var jag redo att ge upp (nästan, eller ja ge upp allt under 1000$)
2 comments:
Du kan i alla fall berätta otroligt underhållande! Jag skrattar och känner igen mig från mina lägenhetsbestyr i Uppsala, eller boendebestyr rättare sagt. Kåbo säger jag bara! Det som inte dödar, det härdar. Ibland en balansgång dock. Skämtåsido, det löser sig vettu! Men fortsätt uppdatera, jag ska läsa flitigt! Puss puss
Haha, skönt att höra att nån läser om mina triviala, men för mig i detta läge nog så viktiga livskrisproblem :P Hälsa la familja! PUSS
Post a Comment