Nu är jag tillbaka på banan. En hög med plugg väntar på mig. Den ligger där och stirrar på mig med elaka ögon. "Jag blir inte mindre för att du ignorerar mig" säger den. Det skiter jag i. Jag har tagit åt mig av tempot på Antigua och känner mig nästan läskigt lugn. Mañana stilen kanske inte är så dum ändå. Spring break lovet va det bästa på länge. Jag tror jag aldrig har lyckats varva ner så bra på en vecka. Jag känner mig harmonisk. Jag tror det va vågorna utanför fönstret som vaggade mig till sömns på kvällarna som gjorde susen. Jag hör dem fortfarande om jag blundar. Jag skulle ha spelat in dem så jag kan köra dom på repeat på källarna i fortsättningen. Att jag inte tänkte på det. Hm... Jag måste nog åka dit igen. Och spela in menar jag. Sen när jag ändå är där kan jag ju stanna en vecka eller två. Men huvudorsaken är inspelningen.
Jag tror att det är bra att leva mañana. I alla fall en vecka om året. Mer än det kan nog orsaka rastlöshet. Men för ett tag bara stanna upp. Stänga av mobilen. Bara kolla internet kortare stunder varannan dag eller kanske inte alls och bara vara där man är. Inte planera mer än nödvändigt. Ta dagen som den kommer. Bokstavligen talat.
Semestrar är bra skit.
No comments:
Post a Comment