Självinsikt

Här går jag runt och tror att jag har lärt mig nått. Att jag har blivit lugnare och insett att allt löser sig om man tar det lugnt mm.

Tjena. Näherru. Det är lögn.

Jag skulle boka Hostel för NY idag. Gick in på hemsidan och till min FASA är alla rum bokade (på det hostel som Step och Heidi ska bo på. Det som grabbarna ska bo på kostar 188$ totalt och recentionerna var inte lysande...)

Tar jag det lugnt och tänker, oopsydaisy jag får tänka om?

Nepp, jag googlar hostels/hotell hej vilt. Hittar inga under 180US$ och tänker att jaha, men då skiter jag i NY. Jag har ingen stans att bo. Jag har inte pengar så det räcker för annat bonde (eller rättare sagt, jag vill inte betala en förmögenhet för att bo i ett skabbhål), jag pratar med Steph och Emma samtidigt och kan inte svara på Emmas skypesamtal pga nervöst sammanbrott med sprutande tårar.

Så där sitter jag. Med biljetter till NY om 1 MÅNAD, totalt panikslagen.

Steph säger: Du kan ju alltid prova att ringa hostelet. Det kanske finns nått och annars kanske de har nån väntlista.

Jag säger: Det är en bra idé (och lugnar mig lite, men inte mycket...) Jag provar ringa dom nu.

Och mycket riktigt, det FANNS RUM KVAR!

Jag har ett hostel att bo på i NY. Samma hostel som Steph så jag har nån som har koll på mig, vilket är toppen OCH jag ser fram emot resan igen!

Nu middag med Ingrid =)

Yay!